Betraktelse över daglig stress och desspåverkan på hälsan.

Jag backar!

Kommer du? Har du fixat inköpen? Vi ses väl på tjejträffen? Måste jobba över!

Stressen jagar kraften ur mig. Eller vad det nu är.

Är jag stressad? Varför skulle jag vara det.?

Telefonen måste jag kolla . Har någon sökt mig som jag missat.

Sms, måste svara så hon inte tror att jag inte bryr mig.

Facebook. Wow. Så mycket roligt andra har. Jag hinner inte lika mycket.

Instagram, vilka bilder. Är alla människor skickliga fotografer?

Åså all mail. Svara på jobbmail, tar mig flera timmar innan jag kan börja planera.

Privat mail får jag spara till kvällen. Måste svara Stina om att jag inte hinner komma på hennes födelsedagskalas i morgon. Jag skyller på jobbet, fast sanningen är att jag hellre går på Lottas träff med gamla väninnor. Nu får jag dåligt samvete. Oärlig. Känns stressande. Skit samma, jag trycker ner det i säcken.

Reklam. Åhléns har extraerbjudande jag borde försöka hinna utnyttja innan måndag. Kan tjäna några kronor på. MQ har morgonöppet med rabatter för medlemmar i klubben. Var det något där jag ville ha? Sortera bort för brevlådan är nästan full.  Puh, vilken tid det tar då jag inte kan radera alla.

Alla måsten

Barnen, jobbet, maten, tvätten, städa, hälsa på gamla föräldrar, after work, tjejträffen. Träna måste jag också för hälsan och figuren.

Kroppen klagar. Spända muskler. Kan inte vrida nacken. Är en fara i trafiken.

Ont i huvudet. Måste äta tabletter varje dag för att klara av att hinna allt.

Vad håller jag på med?

Vad vill jag egentligen?

Någon pratade om ekorrhjulet. Ond cirkel. Det går runt, runt. Jag kommer inte framåt.

Är detta meningen med livet. Ska det vara så här?

Minnet börjar svikta. Jag orkar allt mindre.

Nu ligger jag med hål i huvudet.

 

Doktorn förklarade. Stressen som ligger på hela tiden dygnet runt gör att mina celler i kroppen aldrig får vila. Det är som att försöka köra bil utan bensin och med en motor som har skurit för den aldrig fick smörjning.

Till slut fungerar inte kontakterna i hjärnans nerver. Det blir liksom hålrum.

Jag ligger här och undrar över hål i huvudet, så gott jag nu kan tänka. Uttrycket ”hål i huvudet” var tidigare ett skällsord för de personer vi betraktade som mindre kloka.

Är jag mindre klok?

Har jag levt klokt och tagit hand om mig själv?

Uppenbarligen inte. Varför har jag hållit på så som jag gjort? Vad vill jag uppnå?

Vad är det jag väntat ska hända i mitt liv?

Tänk att dessa frågor har jag aldrig ställt mig.

Det borde jag ha gjort för länge sedan. När jag tänker efter mötte jag en vän som blivit förtidspensionerad i 50-årsåldern. Hon sa att hon var så tacksam för det, för nu skulle hon få tid att göra det hon verkligen ville.

Vad ville hon då?

Det skulle hon ta reda på.

Trots att jag fick denna hjälp att inse vad jag håller på med, så reagerade jag inte då.

Nu när jag ligger här, utan kraft att göra något börjar jag reflektera över alla frågor.

Efter lång väg tillbaka till ett aktivt liv har jag en annan agenda.

Med hjälp av samtal med professionell partner har jag insett att jag måste planera min tid för att få ut det jag vill av dagarna.

Att hinna med sociala medier och sociala verkliga möten, TV, träning dagligt arbete både på jobbet och hemma, särskilt med små barn, det ryms inte inom den vakna tiden. Risken finns att nattsömnen blir lidande. Då blir det inte vila och uppbyggnad i cellerna. Nu väljer jag hälsan och ger kroppen vad den behöver för att jag ska orka göra det jag vill. Problemet är att vi oftast vill allt för mycket.

Mitt mål är klart. Jag har insett att om jag irrar runt utan att veta vad jag vill ha, får jag en massa som jag inte har glädje av. Det är som att gå runt på IKEA och plocka till sig många fina saker som dessutom är billiga. När jag kommer hem finns det inte plats för allt och de passar inte in i miljön. Alla saker jag ska damma och flytta på utgör också ett stressmoment. Nu säger du att Feng shui vill inte du ha. Nej, det vill inte jag heller, men lagom, väl utvalde ting att njuta är bra för mig.

Nu vet jag vad jag vill göra i mitt liv. Förändringen är tydlig. Jag tittar i telefonen efter mail, sms och på sociala medier en gång per dag i högst en timme. Jag har strukit flera måsten. De som är kvar panerar jag in tid för. Då kan jag släppa tanken när jag gör annat. Jag vet att tid kommer.

Jag backar!

När stressen vill göra sig påmind igen backar jag. Sätter mig ner och mediterar. Då samlas tankarna och lösningar dyker upp.

Jag vet vad jag väntar på, jag talar om det och jag får det. Om inte idag, så kanske i morgon eller längre fram. Jag har öppnat upp för energiflödet till mig och från mig.

Du kan kalla det kärlek!

 

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s